Och så, Razorlight är "un-officially" inte mer. Johnny Borrell Fontelles hand har nu slutat pumpa ut överflödigt vatten från det sjunkande skeppet och det ligger nu tillbaka i fickan på hans varumärke skinny vita jeans.
För mig kommer det alltid vara ett fall av vad kunde ha varit med Razorlight, otrolig hit-makers och en underhållande liveband men kommer alltid bli ihågkommen för Johnny Borrell och hans massivt uppblåsta ego (komiska ibland men oftast helt enkelt irriterande).
Lägg till ämne i sista påståendet minns jag att på VFestival 2006. Razorlight spelar C4 scenen samtidigt Morrissey var på huvudsakligen. Jag, i min ultimata visdom (sorry jag börjar låta som Jonny Burrell) gick för att se Morrissey. Jag träffade en vän tillbaka på campingen efter och han hade varit att se Razorlight. Han förklarade sedan länge på hur Borrell hade skröt att Razorlight hade en större skara än Morrissey och var därför mer populära (ett idiotiskt jämförelse på bästa och typiska mannens arrogans).
En av de bästa Borrell citat var för NME, 2004. Det är så vilseledda att det förtjänar att citeras i sin helhet...
"För det första, jag är ett geni," började Borrell. "Musikaliskt, kulturellt, allt. Jag har skrivit ytterligare två album. Jag skriver en film som jag kommer till stjärna i och jag skriver soundtracket. Jag kan inte sluta. Jag har högar av låtar; Det är bara en fråga om att få dem ute. Det är som [Bob Dylan och The Band] The Basement Tapes: det tog år för människor att höra dem... Jämfört med Razorlight albumet Dylan är att göra chips. Jag dricker champagne."
Men det var denna samma bravad som producerat några av de största ögonblicken i band. Det råder ingen tvekan att album "Up All Night" i dag fortfarande innehåller ren, lysande indie anthems. Och, du måste fråga dig själv skulle han ha skrivit detta (de flesta av deras låtar krediteras Borrell/Razorlight) om han var den shrinking violet typ? Förmodligen inte.
Dock förstört samma bravad och arrogans också bandet. En man så påstridig, det var svårt att värma honom som fan, låt ensam om du var medlem i gruppen. Andy Burrows hade definitivt fått nog efter ett antal damasker med sångare. Hålor lämnade gruppen för att bilda "I Am pilar" och undertecknade det samma skivbolaget (Universal) som hans ex-band 11 dagar senare.
En katalog över 3 album gör dem kredit men för en grupp med obestridlig talang är det synd att det var inte mer.
Jag antar att om jag skulle sammanfatta då det skulle vara att "de kom, de såg men de aldrig riktigt erövrade."