Varje minnescell består av en viss uppsättning kretsar (en liten delmängd av de integrerade kretsarna på en minneskrets), och varje krets kan ställas in på antingen "på" eller "off". Eftersom varje krets har bara två stater (på och utanför), har de varit likställt 1 och 0, två möjliga värden i ett binärt tal. Således motsvarar varje krets en binär siffra, eller lite.
För att företräda decimaler (och alfabetiska bokstäver och specialtecken) för bearbetning av datorn, måste flera av dessa bitar (eller kretsar) kombineras för att representera ett tecken. I de flesta datorer, åtta bitar (eller kretsar) representerar ett enstaka tecken, och ett minnescell som innehåller ett enda tecken, vi vet, kallas en byte. Således lika åtta bitar en byte i de flesta maskiner där varje minnescell är en byte. En byte kan innehålla ett tecken. Därefter kommer att minnescell 500, till exempel, hålla åtta kretsar eller bitar. Om inställningarna för dessa kretsar är definierade som on-on-on-on-on-off-off-on, kan denna sekvens definieras av kodning att representera den decimal siffran 9. Om dessa bitar är 1111 0001, kan detta definieras som den decimal siffran 1. Om dessa bitar är inställda på 1100 0010, kan detta definieras som bokstaven B. Vi kan fortsätta så här, med varje tecken som vi vill representera har ett motsvarande mönster av åtta bitar.
Två gemensamma kodningssystem används idag. IBM utvecklades ursprungligen EBCDIC på 1950-talet, och IBM och andra leverantörer fortfarande använda den. Den andra gemensamma koden används är det American Standard Code for Information Interchange (ASCII), som är anställd i dataöverföring och mikrodatorer.
Summan av kardemumman är att en kodning av något slag används för att representera data i minnet och andra komponenter i datorn. I minnet stängs kretsar i en viss cell av och på, efter kodning, så att vi kan lagra data förrän senare. Det visar sig att kretsar också används för att representera data i de kontroll och aritmetiska/logiska enheterna. I indata, utdata och filer uttrycks kodning ofta genom magnetiserade ställen (på och utanför) på vissa media som en disk. I dataöverföring uttrycks kodning ofta genom en serie av elektriska pulser eller ljuspulser. I sammandrag är kodning nödvändigt att tillåta lagring, överföring och manipulation av data.